"Barnängens Ängar" text

Det känns som två liv
Olika månader, timmar och årstid
Mina ögon, fokuserar när jag står stil
På slutstationen var det blåvitt som måltid

Unga själar passionerad uttryck
Stigbergsparken halvtaskig rusdryck
Vi var mäktiga, enorma rakt igenom
I dag inte samma form när jag ser dom

Klädda som sjömän knappast sett havet
Inga matroser, men dom har svarvat skalet
Tappat manus, fått fel på kompassen
Snygg fasad men dom har kastat lasten

På utsidan är det glitter och diskotek
Innanför finns en bitter verklighet
Som en perrong utan mänsklighet
Vi går förbi som vi inte ser

Du vet jag har vänner i Barnängens ängar
Längst ner på gatan
Vi satt på 46:an
Du vet jag har vänner
Som fortfarande väntar
På den där bussen
Där vid barnängens ängar

Ute på gatan, trafiken e monoton
Höga frekvenser, ingenting inifrån
Någon e E:ad, dopade adjektiv
Kemiska preparat, loopat stesolid
Cognac viagra, tabletter får tala
Baksmällan knackar på, påminner om vardag
Orkestrerat, ytligt och konstlat
Allt har skenat, ingeting har vi bromsat
Som om jag lever i ett hologram
Jag dyker djupt för att se vad som kommer fram
Rampljus, stjärnglans och bekräftelse
Tomhet, finns det någonting efter det
Glaset e halvfullt, ser det halv tomt
Man skriker sig hes, kroniskt halsont
Genom en lins eller pennan på Martha Gellhorn
Stora ögonblick, nedslag, crescendon

Du vet jag har vänner i Barnängens ängar
Längst ner på gatan
Vi satt på 46:an
Du vet jag har vänner
Som fortfarande väntar
På den där bussen
Där vid barnängens ängar