"Den Första Som Andas På Riktigt I Rymden" text

Lätt som en fjäder, hård som en planka
Bara en gång vill jag vara först
Ta mina ärr och ge mig en andra chans
Men det är nog försent för oss

Du vill gå, men du stannar ändå kvar
Jag är skadat gods, det är uppenbart
Jag vill se, men du håller för ögonen igen och igen

Jag vill vara den första som andas på riktigt i rymden
Den första poeten som skrivit om regnet
Jag borde alltid ha fått bestämma
Jag vill ha allt, men jag släpper så fort jag får

Första bandet på månen
Första kyssen i håret
Första gången vi sågs blev jag din
Första gången jag vågat

Jag vill gå, men du stannar ändå kvar
I ett annat får jag samma sak
Och jag vet att du håller för ögonen

Jag vill vara den första som andas på riktigt i rymden
Den första poeten som skrivit om regnet
Jag borde aldrig ha fått bestämma
Jag vill ha allt, men jag släpper så fort jag får

Dom jag undrar om jag vågar (Aa, jag kommer våga)
Jag tömmer mina fickor (Jag ställer upp på vad som helst)
Jag hoppar över tåget (Och jag darrar)
Jag tömmer mina fickor

Jag vill vara den första som andas på riktigt i rymden
Den första poeten som skrivit om regnet
Jag borde aldrig ha fått bestämma
Jag vill ha allt, men jag släpper så fort jag får