"Dödens Strand" text

Smärtan tär själen, en tystnadens tår faller
Mot sorgedränkt jord, den svartaste mull

Den tunga svärta som blindar min syn
Darrandes på knä, världen faller skata ned

Mina händer fylls, med livets vatten
Detta varma flöde, jag går stilla hän

Släpper mitt svaga grepp, förlöst från väven
Från de bojor, som fjättrat mig

Vader fram i mörkret i minnenas flod
Ett ändlöst ropande efter dödens strand

Svagt skymtar hon, vars son jag är
Djupet och mörkret, farsontes bittra moder

Faller på knä inför, hennes sjukliga prakt
Hennes kalla barm, välkomnar mig åter...